Tjock & lycklig? -nej!
Här kommer ett inlägg som jag precis skrev i min andra blogg.. men jag kände att den mycket väl skulle kunna passa in här! Så för er som läser mina båda bloggar och redan läst det här, kan bara ignorera det här :)
På en sida i NT står det med stora bokstäver "SLUTA BANTA OCH BÖRJA LEVA!"
Som tur var så fortsatte jag läsa vad som stod, annars hade jag blivit sur..
För jag måste säga att sen jag började banta, gå ner i vikt, bry mig om mig själv, kalla det vad du vill, så har jag börjat leva och må mycket mycket bättre. Så du som är fet och använder dig utav ursäkten "jag vill inte banta, jag vill äta och njuta av livet" borde kanske tänka om lite...
För lever du livet på det bästa sätt du kan om du äter så att du är tjock? Eller om du äter mycket och inte tränar något alls? Jag tror eller jag VET att du inte kan leva och må bra på samma sätt som du kan leva om du äter god mat med måttlig mängd och om du tränar.
För vem säger att man äter äcklig mat när man går ner i vikt? Och dessutom så är det faktiskt under en jävlig kort period du går ner i vikt om man sen ska se hur länge du lever efter att du gått ner i vikt? Det gäller att hitta en balans i det här. Mat och träning.
Här har ni några saker som redan har förändrats för mig efter att jag gått ner 10 kg:
-Jag kan springa till bussen utan att behöva känna att fettet valkar över byxorna och utan att bli dö av att jag inte kan andas pga dålig kondition.
-Jag kan sätta på mig en tajt tröja utan att behöva se mina höfter hänga fritt.
-Jag kan köpa kläder i alla affärer utan att behöva tänka på att det inte finns i min strlk.
-Jag har fått bättre självförtroende.
-Jag är mycket piggare.
-Jag är gladare.
-Jag kan hoppa omkring utan att ha 10 kg extrafett som tänjer på knäna.
-Jag kan köpa vilka kläder jag vill.
-Jag känner mig mer säker på mig själv.
-Jag är starkare.
-Jag mår både fysiskt och psykist bättre.
Ja jag skulle kunna rabbla på här i evigheter...
Jag är en människa som inte tror på att feta människor kan vara sitt ultimata lyckliga jag. Det här får säkert många att tycka illa om mig... men jag själv vet hur det är. Jag har ju varit där också.. även om jag inte vägt över 100 kg så har jag ändå varit överviktig. Och jag är ett levande bevis på att man mår som bäst när man är hälsosam, äter rätt och tränar.
Det tror jag ingen säger emot mig om....
MEN självklart så vet jag ju att tjocka människor också kan vara lyckliga, oavsett vikt liksom. Det är bara det att jag tänker att om en tjock människa är lycklig även när den är överviktig, tänk er då hur lycklig den då skulle vara om den var normalviktig. (Har ett bmi mellan 20-24 typ)
Allt handlar inte om utseendet nu när jag skriver, utan jag menar mer att man kan leva och klara av så mycket mer om man är hälsosam. MAN ORKAR LEVA MER. MAN LEVER LÄNGRE. MAN MÅR BÄTTRE.
Vad bra sagt. Jag håller med dig. Man ska ge kroppen det den vill ha. Den vill ha bra mat och motion och vila :D
Min kloka tjej! Vet du jag håller med, men samtidigt så har jag vägt över 100kg och jag vet att man lätt ljuger för sig själv att man inte störs av sin vikt. Men nu när jag gått ner så ser jag ju själv att jag inte velat inse sanningen om hur jag såg ut.
Listan du har gjort är jätte bra, för att se själv förändringarna med vikten. För man blir ju van vad man väger och kan glöma arbetet bakom...
Kramar om dig
Tack för kommentaren på min blogg :)
Jag håller verkligen med i vad du säger, jag tror inte heller att man kan vara sitt ultimata lyckliga jag om man är överviktig. Bra skrivet!
Jag håller med om vartenda ord, jag var då aldrig någonsin lycklig när jag var tjockare.
Aldrig, alltid önskade jag att jag var smal men orkade aldrig ta tag i det.
Kraaaaaam
så himla rätt. En annan sak som jag tänkt på när man gått ner i vikt är att först är alla så himla peppande men efter ett tag kommer missunsamheten och då mest från folk som själva skulle behöva gå ner i vikt. ta en godis.. men en gör väl inget? du är så smal nu herregud du får inte bli fixerad.. detta gör mig faan GALEN :-) nån som känne rigen sig?
Jag är med dig hela vägen. Jag har varit lycklig på 105,9 kg med, men jag ska säga dig att det har varit jävligt korta ögonblick! Och utseende, ja, det är viktigt för mig, men det är ju faktiskt inte därför man gör detta - det är för hälsan och måendets skull och jag MÅR BÄTTRE (alltså bättre hälsa) av att kunna ha mer kläder. Allt det du skriver på listan är sant, och jag håller med dig, som ett levande bevis här med, om att man är lyckligare när man är mindre. I alla fall jag. Jag mår bättre av bra mat, mindre fett både på mig och på tallriken och allt detta gett med sig! YES!
Ja nu jävlar!! Bara att kämpa på! Känner redan nu att jag inte kommer vara nöjd vid mitt första mål! men som sagt, d ä bäst o ta en dag i taget o bara kämpa på! KRAM!!!
Hej! Bra sagt! Jag håller med dig!! Det stämmer hur jag tänker och käner för att jag har varit övervikt också.
Att träna och äta rätt är hur jag mår bäst.
Vi är så snyggaaaaaaaaaaaaaa haha!
Tack för din kommentar ang bilden på headern!! Det är jag som springer där mot nya mål. Älsklingen tog bilden på mig 1 januari!
kram
Du har så rätt i det du skriver :) Visst blir man lyckligare (eller iallafall får mycket bättre självförtroende) när man går ner i vikt! Precis som du skriver så finns det massor av saker man nu kan göra som inte gjorde förut.
Men, man får inte glömma att det inte finns något likhetstecken mellan SMAL och LYCKLIG.
jag håller med dig! Men det är en lång jävla resa innan man nått dit...
Sara du som är så duktig med din mat & träning kan väl ge mig lite motivation, du förstår.. jag tappade den, någonstans :S heh. Jag skulle vilja testa det du håller på med? För det funkar ju. hihi
Tänker på dig vännen!!
Ta det lugnt nu...
Kramar om dig
